Sportlov...

... när Filip var liten höll han på med alla möjliga sporter.
När han fick sitt första sportlov så sa jag som vanligt på tisdagen:
"Nu åker vi till innebandyn"
Då sa han:
"Men det är ju sportlov"
Den lilla sötnosen trodde att det betydde att man var ledig från sport.

Oj, jag råkade skriva en insändare igen...

... hmm... kunde visst inte låta bli...
Det stog i tidningen om Botaniska trädgårdens äldsta träd som hade huggits ner.

"Botaniska trädgården är helt underbar och trädgårdsmästaren gör ett otroligt arbete! Det finns flera barn som har vuxit upp med att gå till Botaniska och se på träden och blommorna, och man kanske inte alltid anar hur viktig naturen är för barnen. Min dotter, som i tretton år regelbundet haft utflykter med mamma och mormor till Botaniska kunde exakt beskriva var trädet stått som huggits ner, bara genom att läsa om det i tidningen. Kanske ligger det i allmänhetens intresse att få veta innan man tar ner stora, gamla träd? Just det här trädet hade vi ingen speciell relation till. Men om det hade gällt t ex den stora blodboken, Krokodilträdet - rötterna ser ut som en gammal krokodil tycker ungarna, då hade nog vi velat komma och ta farväl innan det försvann."

Tur...

... att jag har en blogg...
Jag hade helt glömt bort felet som den snälle bilbesiktaren bad att vi skulle åtgärda.
Jag läste det nu... Bäst att fixa det.

I love you, Ceasar!

Jag älskar verkligen Ceasar Milan!

Ni vet "Mannen som talar med hundar".

Först och främst så älskar jag hundar, har alltid gjort. Jag gick på hundkurser när jag var liten fast jag inte hade hund, jag lånade alla böcker om hunduppfostran och läste på kvällarna. Så småningom fick jag vara hundhjälp till en grannfamiljs labrador. Det var min första hund - nu har vi "bara" katt och kaniner...

Och då är det så skönt att se Ceasar Milan!

Han är så himla bra med hundar!

Efterkontroll

Jag har fått en bilbesiktare att begå tjänstefel! Jippii!
Var på efterkontroll med lillbilen.
Mamma har den och kör den; jag betalar skatt, försäkring, besiktar den...
Inte så smart, av mej kanske.
Men iallafall...
Jag for då förstås på efterkontrollen - då upptäckte besiktaren att en lykta inte lyste, men han skrev inget utan sa att vi fick fixa det bara. Det är tjänstefel, sa han, och jag tyckte att han var jättesnäll!
Lillbilen går igenom varje år med små, små fel som R fixar.
Den är numera orange istället för röd och det växer mossa på alla gummilister.

Sista...

... allra sista föräldramötet i hela vårt liv - mitt och min sons!

Vi gick till vårt allra sista föräldramöte tillsammans igårkväll. Inför studenten!

Glädjen i mitt liv, stoltheten i mitt liv, energin som hjälper mig vidare.

Och som jag sa till honom: och jag minns ännu det första!

Och som vanligt:

Han stolt över sin mamma, går nära, släpper mig inte ur sikte, sitter bredvid mig...

Ja, vad kan man mer begära?!

Krigszon

I min och min dotters härliga, kärleksfulla, rosaröda, skimrande värld blev det plötsligt en krigszon...
Hon får vad hon vill (nästan) och när hon vill (nästan). Och ändå kan det hända att jag ibland bara ser ett trettonårigt monster i henne.
Hon är otroligt ansvarsfull, punktlig, generös, kärleksfull, vänlig, kännande - men...
Hon surar, är grinig, skiter i att ta upp sina kläder fast vi tjatar, glömmer bort kaninerna fast vi tjatar.
Vi har iofs alltid bråkat vid matteläxan, så jag brukar vara tyst och låta henne och R klara det, men igårkväll så glömde jag visst bort det och började svara och hjälpa henne. Och hon var som vanligt den sista tiden grinig och snäste till svar.
Så jag fick nog.
Jag stötte till bordet, slog handflatan i bordet (aj aj aj vad ont det gjorde men jag höll god min...) skrek att "du är helt dum i huvudet" "du förstör för alla andra" om och om igen. Hon sa små "förlåt"och jag skrek tillbaka. Jag slängde igen badrumsdörrren efter mig och var JÄTTELEDSEN.
Vi har såklart kramats och sagt att vi älskar varann (det gör vi alltid väldigt snart efter ett bråk, vi tål nog inte att vara ovänner).
Men det var hemskt vad arg jag var!
Eftersom ett av inslagen i bråket var hennes kaos till klädförvaring och att hon inte bryr sig, så har jag kommit på en kreativ lösning.
Vi ska TILLSAMMANS göra iordning på klädkammaren (som är datarum idag) och så kan hon ha allt sitt där.
Jag tror att hon kommer att bli jätteglad!