En god stund...

... igår kväll var det Sävefest på Hamnplan och åh, vad jag avskyr Sävefesterna (för er som inte vet så är Säve vårt gymnasium här i Visby)! Antingen ligger man sömnlös för att ingen kommer hem... eller så ligger man sömnlös för att de kommer hem, och man ligger och lyssnar efter tecken på att de har druckit (och man hoppas att de mår bra).
Inatt kom Filip hem kl 02.30 och det skramlade lite väl misstänkt där uppe... Han är nämligen tyst som en mus annars... Nåväl, han gick och lade sig iallafall och jag tänkte att det är riktigt sent för att orka upp till skolan. Och jag vaknade igen kl 06.00. En timme kvar till jag ska upp...
Kl 07.15 väckte jag honom - han skulle få åka bil med mig till skolan (tänkte cykla annars) men han orkade inte gå upp.
Jag var JÄTTEbesviken!
Min baby som alltid har varit så skötsam!
En värsting!
Han missade både svenskan och latinet.
Pinsamt!
En kollega som har en ett år yngre dotter sa att om hon inte gick till skolan efter en Sävefest så fick hon flytta hemifrån.
Och jag tänkte att jag måste bli hårdare.
Men sen kom jag på att jag ÄR ju inte sån.
Jag är bara så himla glad att han kommer hem på nätterna. Och hota med att han ska flytta ut - nej, fy tusan. Och han läser ju latin. Och han har två kurser i gymnastik. Han kan väl få göra lite dumma grejer ändå...
Men ändå så fick han veta när han kom hem på em efter gympan (ja han gick halva dan iallafall och han åt sin skollunch) att jag var arg och besviken och att han fick städa sitt rum som straff. Då säger han faktiskt: "jag kom ju hem iallafall" VET han vad jag tänker, eller?
Så Filip och jag har städat, bytt lakan, vädrat, hängt ut kläder och allt! Det är jättefint där nu.
Han är så duktig!