lördag 13 oktober 2007

åhh....

... när man älskar någon som försvinner ur ens liv. När man är van att träffas varje dag. En person som lyser upp ens tillvaro genom att vara den hon är. Hur ska man orka utan att veta att hon finns nära...
Det handlar om min sons flickvän...
Hon är en helt underbar, vacker, rolig, mogen tonåring. Jag och R brukar säga att hon är den dottern vi aldrig fick. Hon och Filip är så lika varann - ibland när hon kommer nerför trappan på morgnarna i hans myskläder så vet man inte direkt vem av dem det är som kommer ner... De är lika svartsjuka båda två och lika mysiga...
Men nu är det slut mellan dem och åh....

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår precis hur du känner. Jag är tokförtjust i min "svärdotter" Jag tror att jag skulle sörja värst om det tog slut (må gud förbjuda :-))'
Du har mina starka sympatier! Kramar Cina

Ulrika sa...

Tack älskling!