Inspiration från Charlottes badande...

... läste Charlottes blogg om ett härligt bad...
Kom på att det är evigheter sen jag badade badkar.
Förrut var det enda sättet att bli varm, tyckte jag. Jag tyckte om att bada med nåt av barnen, eller med R. Eller själv - alltid med tända ljus.
När Filip var liten tog vi alltid ett bad när vi skulle prata allvar. Han är ganska hårt uppfostrad av mig när det gäller moral, vad man säger och hur man beter sig och sådär - om det hade hänt nånting på förskolan eller i lågstadiet så tog vi alltid den diskussionen i badet.
Men nu badar jag aldrig - jag fick nämligen ALLTID urinvägs efter ett härligt bad. Värst var det om jag badade med "nån" annan.
Däremot har min dotter tagit över badandet. Åhh, det är det bästa hon vet. En bra bok, nåt gott att äta och så badas det. Varmt, och med diverse dykövningar så man kan tro att det är en flodhäst i badet.
Det är nog tur att inte jag också ska bada var och varannan kväll som hon gör. I vårt lilla hus räcker vattnet till: en tonårsdusch (åh - de tar ju aldrig slut - det duschas och duschas... länge och väl...), ett Kornelia-bad och förhoppningsvis en snabb (ibland kall) dusch efter jobbet för R. Det gäller att kasta sig in i duschen först om de ska få den där ångande, heta duschen de vill ha.
Jag tar gärna en snabb, ljummen dusch fort på morgonen. Tycker egentligen inte om att duscha. Det sitter nog i sen de svåra, iskalla åren i Luleå - när pappa tvingade mig att duscha varje morgon (han lärde oss att hålla oss fräscha, det var viktigt för honom). Åh, det är så kallt i Luleå på vintrarna - så en dusch innan man skulle gå till skolan var INTE skönt. Så jag brukade fuska: satte på duschen, stog bredvid i pyjamas och huttrade (jag var så spinkig också). R tycker inte jag är klok när jag berättar det - men så var det!
Njut av dina bad, Charlotte!