När kommer man till den punkten i ens liv då man inte klär av sin son kläder när han ska sova längre?
18?
Ikväll hann inte Filip ner till middagen - han var förbi av trötthet.
Jag kan förstå det - efter Rom-resan och säkert mycket emotionellt med honom och hans flickvän :).
Iallafall så hade han somnat när jag kom upp och skulle säga till att det var middag.
Då sa jag att det var lika bra att han klädde av sig och kröp ner.
Jag hjälpte honom av med koftan.
Jag tänkte verkligen att jag inte skulle göra mera.
Och så fick han sova! Baby...
tisdag 13 november 2007
Jag är normal!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ens barn är alltid ens barn. Och du kommer alltid att vara mamma och vilja pyssla om dina barn. Ja, du är helt normal! :-) Kram!
Skicka en kommentar