Father figure

Kom att tänka på en man som har givit mig några av mitt livs lyckligaste stunder.
Det är riskfritt att skriva, för det är ändå min man som är mitt allt och som jag är allra lyckligast med. Men det är ändå ett minne. Och kanske kommer jag på fler minnen längre fram för er som är romantiskt lagda... Han tog med mig på små hemliga ställen där vi åt lunch eller bara promenerade. Ställen som jag aldrig hade varit på förrut. Han bjöd på utflykt i ett gotländskt strandänge, på en bädd av backtimjan som jag ÄLSKAR, vi åt hans egenodlade kräftor. Han ville aldrig ha mer än pussar och kramar, och kanske det bidrog också - man vill ibland ha det man inte får... En gång gick vi en naturstig, efteråt bjöd han på te och mackor med sitt eget hjortkött. Vi matade hans hjortar i fullmånens sken, vi drack te ute i hagen där vi satt bland höbalarna. Han var en stor djurvän, min mentor, min coach, min förälskelse, mitt pirr i magen, min vän och väldigt mycket en fadersfigur. Vi träffas aldrig, men för ett år sen sågs vi på en mässa. Vi gick runt tillsammans och pratade och pratade. Han är en fantastisk lyssnare.