fredag 16 maj 2008

Mymlan

Det värmde verkligen att få ett livstecken från min allra bästa Mimmi.
Alltså, jag saknar inte att de inte är ihop längre, jag vet att livet går vidare och att hon har det jättebra, och Filip verkar må så mycket bättre. Nej, det är själva Mimmi jag saknar. Och jag vet att Rolle gör det också. Hon var liksom våran lilla dotter vi aldrig fick tillsammans. Det kommer hon alltid att vara!

Inga kommentarer: